Brända av solen

Fick låna denna film från vår biliotek. Matz varnade mig när jag kom fram till honom med det tomma omslaget. "Det är ingen hittills som har gillat filmen."

På baksidan av omslaget beskrivs filmen med följande ord "Förförisk", "Lysande" och "Storartad .."

Jag filmen var omskakande bra. En vanlig dag i en datjakoloni utanför Moskva på 30-talet och en lite ovanlig familjs öde är filmens innehåll. På morgonen är alla lyckliga, mitt på dagen kommer en bekant på besök på eftermiddagen börjar tragedin rulla. .

Se filmen! Den gick på bio i Sverige hela tre år.

Dalibor

Post-War av Tony Judt igen!

Det magistrala mästerverket "Post-War" några av oss läste sig igenom tidigare har tilldelats i år tidningens Le Nouvel Observateur pris instifftat för böcker som "väcker lust till Europa".

Översättningar av boken sprids genom europeiska länder just nu.

Det som vägde över till bokens fördel var den "stillistiska lysande sätt som gav ett unikt övergripande alleuropeiskt perspektiv på vår samtidshistoria".
Det som talade emot att priset gavs till boken var att Judt "blir emellanåt mycket brittisk i sina omdömen och blottar typiska brittiska blinda fläckar i förhållande till Europa".

Innan priset gavs till boken behövde medlemmarna av juryn ta ställning till frågan: kan man berömma en bok trots att man delvis är djupt oense med författaren?

Priset är på 20 000 euro.

Dalibor

Historien genom musiken

Hur förhåller sig kompositörer till samhällets förändringar när de komponerar? Det är huvudspåret genom Elex Ross "The rest is noise - listening to the twentieth century". Ross som är musikkritiker på bl a the New Yorker och the New York Times leder oss genom 1900-talets stora kompositörer, Wagner, Strauss, Mahler, Debussy, Stravinsky, Gershwin, Sjostakovich, Ellington, Bartok, Schönberg m fl, och sätter in dem i samhället där de verkade och tolkar hur det återspeglas i deras musik. Diskuterar hur fenomen som nationalism, världskrig, kaos, totalitarism och rasism hörs i hörs i deras musik. T ex bråket mellan Gershwin och Ellington efter att Gershwin sagt att Porgy and Bess var "the first Negro opera", vilket fick Ellington att svara att ingen vit man har nog förståelse för de svartas position i USA för att kunna skriva något ur deras perspektiv, och komponerade Black, Brown and Beige som replik. Eller hur de franska kompositörerna vid Första världskrigets utbrott totalt tog avstånd från tyska och österrikiska kompositörer som Strauss och Wagner, och förde fram sina egna kompositioner som den sunda världens musik. Och naturligtvis musikens roll i Stalins Sovjet och Nazityskland. Klasskampen under mellankrigstiden som utmynnade i musik som försökte bringa samman klassisk musik men folklighet och socialt budskap som t ex Kurt Weill i Tyskland.

Peter     

ENEMY OF THE STATE

Fick låna denna actionrulle då jag gillar inteligent action. Jag tycker att denna typ av filmer visar en verklighet som är annorlunda jämfört med det vardagliaga livet. Ungefär som "Skattkammarön" måste ha varit en ohygligt spännande läsning för uttråkade borgare för 100 år sedan.
Fast å andra sidan .....

Robert Dean är en ung, framgångsrik advokat. Av misstag får han tag på bevismaterial om ett brutalt mord på en högt uppsatt politiker. När det visar sig att detär självaste staten och dess hemliga övervakningsbyrå NSA som ligger bakom dådet, inser Robert att han och hans familj befinner sig i livsfara. Detta är en del av beskrivningen av filmen som finns på kassetten.

Och visst handlar filmen om liv och död och skurken som är självaste staten. Och här någonstans började jag grubbla och räkna alla andra filmer med samma motiv. Den första jag sett hette "The Paralax Complex" och därefter följde oändlig räcka av liknande alster med lockande skådespelare och spännande manus. "Three Days of Condor" t.ex.

Vad har vi fått av alla dessa filmer? Den oändligt starka misstro mot staten och dess organisationer? En så starkt misstro att påståenden som 11 september 2001 "tillverkades" av FBI och CIA verkar rimligt för så många i övrigt sansade människor.

Har amerikanerna landstigt eller har de inte landstigit på månen? "Capricorn One" filmen gav oss tidigt svaret på frågan då den visade hur staten kunde/ har lurats.

Och då sitter vi här alla med den gnagande tanken; Vad är verklighet resp. overklighet runt omkring oss. Tänk om allt är fullständigt annorlunda då vi konsekvent förs bakom ljuset av staten?

Åtminstonne jag tycker att denna gnagande tanke som till en början varit rimligt att ha har idag väldigt negativa konskvenser om den tänkts till sitt absoluta slutpunkt. Vår gemensamma förståelse av omvärlden blir inte längre möjlig.

Dalibor