Reflektioner från en konferens

Förra veckan besökte jag konferensen "Informationen anfaller" i Umeå. Staden återsågs med både glädje och vemod - för mig representerar den bildning, möten och öppenhet.

Det mesta kretsade kring biblioteksutveckling och nya tjänster i en föränderlig tid. Den allra sista föreläsaren, Cuno Bernhardsson - förste arkivarie Forskningsarkivet, fullkomligen trollband mig med sin historia om en jordemors gripande liv och gärning i 1800-talets Sverige. Genom att utnyttja digitaliserat material visualiserades ett människoöde. Det är intressant att så stora mängder historiskt material nu görs tillgängligt på Internet inte minst genom ABM - samarbete mellan arkiv, bibliotek och museer. Nyckelorden för ABM är samarbete, samordning, förmedling och inte minst tillgängliggörande.

För att undersöka möjligheterna spårade jag och Paula två namnen i Stockholm kring sekelskiftet 1900. En industriarbetare och en lite finare herre från medelklassen. Ganska snart hade vi hittat information och fick lite hum om två livsöden. Det ena präglat av lösdriveri och klammeri med rättvisan. Det andra om internationell karriär likväl tryggt familjeliv med egen piga i en av stadens bättre fastigheter. Vilka fantastiska möjligheter - inte bara för släktforskaren utan möjligtvis också för historieläraren och i förlängningen eleven.



8:e resan stöld. Straffet avtjänas på Långholmens Centralfängelse.

Det kan tyckas lite synd att den här typen av tjänster är avgiftsbelagda - om Internet ska kunna användas dynamiskt är det viktigt med fri tillgång.

Matz Flodin

Konferensrapport från Historiekongressen 2007

Eftersom Erikas historielärare är medlemmar av Historielärarnas förening dimper då och då i mitt fack ett häfte med senaste nytt. Oftast innehåller häftet spännande artiklar och funderingar värda att ta till sig. Redan rubrikerna väcker nyfikenheten
Vad säg om: "Vänskap – en lång historia?", "Det rena landet – om att uppfinna den svenska nationalmyten,", "Oscar I – liberal visionär eller konservativ drömmare?" Etc.

Själv läste jag allra först artikel "DDR – det okända landet? Attraktiv socialistisk modell eller förtryckardiktatur?"
Rubriken är en aning missvisande då författarinnan Birgitta Almgren tar inlevelsefullt upp hur svenska lärare med hjälp av studiebesök i DDR skulle förmås att sprida en positiv bild om landet i Sverige. Den drivande i detta samarbete var Lärarhögskolans dåvarande rektor Stellan Arvidson vars syfte med verksamheten beskrivs på följande sätt: Genom åren prisade Stellan Arvidson utbildningssystemet, bok- och biblioteksväsendet, musiklivet i DDR och försvarade Berlinmuren.
Och lite längre ner i texten.
Ändå fram till sin död 1997 höll Stellan Arvidson fast vid DDR och beklagade murens fall. I DDR-diktaturen ansåg han att han funnit många av sina gamla ideal och ansåg att det var en katastrof att DDR upplöstes.

Och kanske fanns det ett god jordmån för denna syn på DDR hos många på den tiden. Följande citat och betraktelser tas upp i artikeln:

Walter Ulbricht är en mycket sympatisk man. Jag förstår mycket väl att han hyllas som en god landsfader. (Kvinnlig tjänsteman på Utbildningsdepartementet)

Vi i de socialistiska länderna har samma mål, särskilt på skolans område, mycket mer gemensamt än med den gammalmodiga konservativa Förbundsrepubliken Tyskland. (Svensk chef på Skolöverstyrelsen till en DDR-kollega)

Det är grått, smått, och trist i DDR, men under ytan finns det en färgrik nutid och en spännande framtid. ( Arne Järtelius i Världspolitikens Dagsfrågor)

DDR gick mot en spännande framtid men det var en annan framtid en den Järtelius hade i tankarna. Man småler ironiskt. Man suckar bekymrat.

Men är det inte lite falskt att se klart nu, i retrospektiv med facit i handen? Hur kommer framtiden att bedöma våra bombastiska tankar vi stenhårt tror på idag?

Dalibor