"Att bo granne med ondskan" (2011) av Klas Åmark

Boken fullständiga titel lyder Att bo granne med ondskan. Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen. På dryga 700 sidor levererar Åmark en "syntetisk slutrapport" baserad på forskningen inom Vetenskapsrådets Nazismprogram. Boken har redan i ett flertal recensioner beskrivits som ett blivande standardverk om Sverige och andra världskriget. Och det är bara att hålla med. Läsaren får en bra och gedigen beskrivning över de senaste forsk-ningsresultaten inom området. Som titeln antyder är infallsvinkeln betydligt mer pro-blematiserande än i pionjärprojektet Sverige under andra världskriget (SUAV). Författaren menar inledningsvis att tidigare forskning och debatt har ägnat sig åt frågan om Sverige var neutralt eller ej. Denna fråga är numera överspelad eftersom vi vet att Sverige inte var neu-tralt. De fråga Åmark med flera ställer är i stället "Vilka konsekvenser fick Sveriges handlande för krigsutvecklingen i stort? Perspektivet byts, Sverige betraktas inte inifrån, utan utifrån, från andra länders horisont." Författaren avvisar både det tidigare anlagda småstatsrealistiska perspektivet i forskningen och det senare moraliserande betraktelsesättet på kriget. Vilken kunskap hade t.ex. dåtidens samlingsregering om tyska angreppsplaner? I avsnittet om Sveriges utrikes relationer till Nazityskland återkommer ständigt relationerna till Finland. Skulle regeringen säga nej till tyska trupptransporter till norra Finland - trots finska vädjanden - och riskera att hamna i samma läger som Finlands fiender? Samtidigt som grannländerna Danmark och Norge var ockuperade av Tyskland? Vilken kunskap hade regeringen och allmänheten om den då pågående Förintelsen? Hur pass utbredd var antisemitismen? Hur påverkades flyktingpolitiken av den? Varför sågs inte kampen mot nazismen och fascismen som en kamp mellan demokrati och diktatur o.s.v. ? Boken var mycket läsvärd. Man får en känsla av respekt inför historien; hur svårt det måste ha varit att fatta det "rätta" besluten och hur fruktansvärt fel det kunde gå. / Magnus