Historien genom musiken

Hur förhåller sig kompositörer till samhällets förändringar när de komponerar? Det är huvudspåret genom Elex Ross "The rest is noise - listening to the twentieth century". Ross som är musikkritiker på bl a the New Yorker och the New York Times leder oss genom 1900-talets stora kompositörer, Wagner, Strauss, Mahler, Debussy, Stravinsky, Gershwin, Sjostakovich, Ellington, Bartok, Schönberg m fl, och sätter in dem i samhället där de verkade och tolkar hur det återspeglas i deras musik. Diskuterar hur fenomen som nationalism, världskrig, kaos, totalitarism och rasism hörs i hörs i deras musik. T ex bråket mellan Gershwin och Ellington efter att Gershwin sagt att Porgy and Bess var "the first Negro opera", vilket fick Ellington att svara att ingen vit man har nog förståelse för de svartas position i USA för att kunna skriva något ur deras perspektiv, och komponerade Black, Brown and Beige som replik. Eller hur de franska kompositörerna vid Första världskrigets utbrott totalt tog avstånd från tyska och österrikiska kompositörer som Strauss och Wagner, och förde fram sina egna kompositioner som den sunda världens musik. Och naturligtvis musikens roll i Stalins Sovjet och Nazityskland. Klasskampen under mellankrigstiden som utmynnade i musik som försökte bringa samman klassisk musik men folklighet och socialt budskap som t ex Kurt Weill i Tyskland.

Peter