Vilken massa struntprat ....
om de kommunisiska staterna man fick svälja under sin uppväxt, från lärare, journalister, författare och politiker. De enda som räddade oss ungdomar (jag är född 1967) var förmodligen att denna propaganda var så vansinnigt tråkig.
De som på 1970-talet kom sanningen närmast beträffande deporteringar, förföljese, svält och slavarbete tycks ironisk nog ha varit just de anglosaxiska thrillerförfattarna som fördömdes unisont av kultursidor, skola och bibliotek. De vars böcker vi ungdomar faktiskt läste - den förbjudna underhållningen, skriver litteraturvetaren och bibliotekarien Jan Hoff i senaste nummret av Populär Historia (10/2006) då han recenserar boken "Sibiriens kalla famn; röster från en förlorad generation".
Vilken oerhörd underbetyg han delar ut till oss alla som levde och "propagerade" under denna tid ........
Dalibor
upplagd av Historia på Fredrika Bremergymnasiet
12:09 em
1 kommentarer:
Hur objektiva är biblioteken? Även om synen på biblioteken överlag är positiva och de flesta besökare förväntar sig att bemötas av objektiv personal finns det nog skäl till kritisk granskning.
Påminner om Johan Norbergs artikel.
"Ny undersökning visar på stor slagsida i bibliotekens inköp av samhällspolitiska böcker. Landets bibliotekshyllor bågnar av socialistiskt präglad litteratur." [...]
"Varje dag skickar lärarna tusentals elever till skolbiblioteken för att få svar om hur samhället fungerar. De svar och de självständiga arbeten som blir resultatet av den läsningen grundlägger ofta ett livslångt förhållande till politiska idéer. Det talas i svensk debatt mycket om risken att elever indoktrineras i till exempel kristna eller muslimska friskolor. Men vi ser inte bjälken i det egna ögat. De offentliga skolornas bibliotek är systematiskt snedvridna. Risken är mycket stor att svenska ungdomar under sina formativa år inte kommer i kontakt med andra politiska idéer än kritiken mot liberal demokrati och marknadsekonomi."
Biblioteken har sina historiska fundament hos folkrörelserna, de flesta bibliotekarier är vänsteranhängare och visst, litteraturen har socialistisk slagsida. Tål att tänkas på.
Matz
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida