"Drömmen om Norden"

Det var inte lätt att bedriva tysk (läs: nazistisk) kulturpolitik i Sverige under krigsåren. Företrädare för nazityska kulturorganisationer klagade i rapport efter rapport hem till Berlin över hur pass svårt det var att vinna den svenska opinionen för Tysklands sak. Om detta kan man läsa i "Drömmen om Norden. Nazistisk infiltration i Sverige 1933-45" (Carlsson förlag, 2005) av germanisten Birgitta Almgren. Författarens bild utgör en intressant kontrast till den kanske gängse bilden av ett Sverige med en övervägande pronazistisk opinion. Nazisterna gjorde stora ansträngningar för att föra ut sin kultur- och människosyn. Strategin var att erövra svenskarna mentalt för den nazityska saken. För detta syfte utnyttjade man redan befintliga tyska kulturorganisationer med gott renomme som efter 1933 nazifierades. Nazisterna strävade efter att sätta ett likhetstecken mellan "tysk" och "nazist": att vara tysk innebar helt enkelt att vara nazist. Men som sagt, lätt var det inte att döma av rapporterna till Tyskland. Nu hade de tyska representanterna ett visst intresse av att framhäva svårigheterna med arbetet i Sverige. Men Almgren lyfter fram det faktum att rapporterna från nazityska kulturrepresentanter i det ockuperade Frankrike var betydligt mer positiva. Ett av bokens mest fascinerande avsnitt handlar om Hermann Kappner som arbeta både för den nazityska organisationen DAAD och svenska Skolöverstyrelsen. Kappner återanställdes t.o.m. som skolinspektör på SÖ efter kriget. Onekligen en ganska ovanlig karriär.

Magnus