Pol Pots leende
Den 23 juli 1943 fick en mindre delegation från Röda Korset besöka Theresienstadts ghetto och koncentrationsläger. Stället genomgick uppsnyggning strax innan. Även antalet judar minskade radikalt veckorna innan besöket med hjälp av forcerade transporter till Auschwitz.
Någon mins kanske dokumentären SVT visade för ett par år sedan där en av de besökande schweiziska rödakorsare intervjuades. Den stående frågan i den var: Hur kunde rapporten som författades efter besöket vara så positivt? Hur kunde delegationen undgå att se vad som pågick!?
Jag tänkte mycket på dokumentären under läsningen av boken ”Pol Pots leende” skriven av Peter Fröberg Idling.
Boken presenteras på följande sätt på omslaget:
Den tolfte augusti 1978 landar en kinesisk Boeing 747 i Phnom Penh, huvudstaden i Pol Pots demokratiska Kampuchea. I Planet finns en svensk delegation från Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea, med Jan Myrdal i spetsen. De fyra svenskarna är några av ett litet fåtal utlänningar som släpps in i det stängda landet. Landet med den mest radikala kommunistiska revolution världen skådat, där städerna har tömts och befolkningen satts i hårt arbete på risfälten.
Ett halvår efter svenskarnas besök avslöjas att närmare två miljoner människor, en fjärdedel av befolkningen har avrättats eller dött av slavarbete, svält och sjukdomar under Pol Pots drygt tre och ett halvt år vid makten.
Men de fyra svenskarna såg varken död eller terror på sin 100 mil långa resa genom landet.
….
Hur kunde fyra välutbildade svenskar, specialiserade på Sydostasien, resa genom ett av 1900-talets mest omfattande massmord utan att se något?
Det är detta den välskrivna och tankeväckande boken ”Pol Pots leende” försöker finna svaret på.
Dalibor
Någon mins kanske dokumentären SVT visade för ett par år sedan där en av de besökande schweiziska rödakorsare intervjuades. Den stående frågan i den var: Hur kunde rapporten som författades efter besöket vara så positivt? Hur kunde delegationen undgå att se vad som pågick!?
Jag tänkte mycket på dokumentären under läsningen av boken ”Pol Pots leende” skriven av Peter Fröberg Idling.
Boken presenteras på följande sätt på omslaget:
Den tolfte augusti 1978 landar en kinesisk Boeing 747 i Phnom Penh, huvudstaden i Pol Pots demokratiska Kampuchea. I Planet finns en svensk delegation från Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea, med Jan Myrdal i spetsen. De fyra svenskarna är några av ett litet fåtal utlänningar som släpps in i det stängda landet. Landet med den mest radikala kommunistiska revolution världen skådat, där städerna har tömts och befolkningen satts i hårt arbete på risfälten.
Ett halvår efter svenskarnas besök avslöjas att närmare två miljoner människor, en fjärdedel av befolkningen har avrättats eller dött av slavarbete, svält och sjukdomar under Pol Pots drygt tre och ett halvt år vid makten.
Men de fyra svenskarna såg varken död eller terror på sin 100 mil långa resa genom landet.
….
Hur kunde fyra välutbildade svenskar, specialiserade på Sydostasien, resa genom ett av 1900-talets mest omfattande massmord utan att se något?
Det är detta den välskrivna och tankeväckande boken ”Pol Pots leende” försöker finna svaret på.
Dalibor
upplagd av Historia på Fredrika Bremergymnasiet
10:52 fm
1 kommentarer:
Man väljer ju kanske lite vad man vill se och vad man inte vill se... Kan väl lugnt påstå att Myrdal & co hade ett visst ideologiskt intresse av att bortse från de enorma övergrepp som skedde i kommunismens namn. Är ju svårt att erkänna att det man stött och hyllat under så många år är skyldigt till enorma lidanden.
Så att de inte såg något eller misstänkte vad som skedde är, vad jag tror, inget annat än en stor lögn. Hur får man ett helt folk att ge upp sitt liv i städerna som akademiker och intellektuella och istället flytta ut på landet för att odla ris utan att tvinga dem med extremt hårda medel?
Peter
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida